Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Hemligheternas ugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRIBYTAREN PÅ ÖSTERSJÖN. 111
Vanloo afkastade nu alkemistkappan, sade sin värd
farväl och ledsagades af denne utför vindeltrappan till en
bakport, genom hvilken han nu, i nattens mörker, aflägsnade
sig. Hans häst väntade honom i ett torp, ett stycke
från herregården.
Men Drake återvände till tornkammaren, satte sig på
sin vanliga plats i den gamla soffan, där han så ofta
förnött nattens timmar med studium af alkemistiska
skrifter, samt framtog några bref från riksrådet Bengt och
andre sammansvurne. Han hade läst dessa bref förut,
men genomögnade dem åter, för att invagga sig i de
drömmar, som han älskade att öfverlämna sig åt. Han
lutade sin bleka, i förtid fårade panna i handen och satt
så, till dess lampans döende sken efter en sista flämtning
slocknade och lämnade honom i mörker. Han steg upp,
drog åt sidan luckan till kammarens enda fönster och
stirrade på stjärnhimmelen, som för honom, likasom för
flertalet af hans samtida, var en mystisk skrift, ur hvars
lysande hieroglyfer de dödliges öden kunde utletas. Hans
blick följde en stund Saturnus, som med rödaktigt olycksbådande
sken lyste vid synranden i Oxens stjärnbild, till
dess denne vid sidan af den gnistrande Aldebaran försvann
bakom skogen i väster.
Han sköt åter luckan för fönstret och återvände, utan
att tända lyktan, till sin sängkammare, sedan han med
vand hand kringvridit nyckeln i järndörren till tornet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
