Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En aftonkrets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemfriden på Signildsborg och framkallat ett våldsamt utbrott
af sin fars lynne.
– Mynher Vanloo, sade Adolf, sedan han med otålighet
lyssnat till Drakes invändningar, – jag vädjar med
förtroende till er. Med den kännedom jag haft lyckan
förvärfva af ert klara omdöme och er höga bildning, skulle
det förvåna mig, om ni ej gåfve mig rätt.
– Af allt hvad ni sagt, svarade Vanloo, – förekommer
mig blott ett sällsamt, och det är, att ni vädjar
till andra personer i en fråga, som ni själf skjutit inom
det granskande förståndets dom. Ni gör er därigenom skyldig
till den myndighetstro, som ni klandrar hos andra. För min
del tror jag blott på ett trollmedel, emedan jag själf rönt
dess kraft...
– Och det är? frågade flere på en gång.
– Det är helt enkelt en amulett, som jag burit allt
ifrån min ungdom och om hvars kraft jag är så öfvertygad,
att han skall följa mig i grafven.
– Mynher Vanloo, sade Adolf, – jag finner med
tillfredsställelse, att ni är en vanlig människa, hvilket jag
hittills nästan velat tvifla på; ni, som vi alla, har edra
små fördomar. Den där amuletten har således gjort er
hård mot svärd och kulor och skyddat er i hvarjehanda
lifsfaror... eller huru?
– Han har gjort mer än detta, min vän.
– Förtälj! ropade alla.
– Nej, sade Vanloo, – lika hemlig som hans kraft
är hans historia. Jag är nödsakad att afslå denna önskan.
– Men få vi icke ens se honom? frågade fröken
Skytte.
– Gärna, svarade Vanloo; – jag vill blott i förväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
