Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Inkvisitorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gör dem sig till vinning. Ni säger, att det afgrundens
anhang, som jag vill utrota, lider af nöd, förakt och
bräckligheter. Ja väl, sådan är vanligen deras yttre lott,
men jag vill visa er sakens frånsida. Ingen hednisk
furste förmår med all sin makt frambesvärja sådana köttsliga
njutningar som de, ingen syndig ung Epicurus vältra sig i
sådan vällust som dessa åldriga kvinnor, hvilkas lifssaft
är förtorkad. De fara, när de så vilja, till gästabud hos
mörkrets furste, de fråssa vid hans bord af rätter till
smak och utseende de läckraste, fast de äro idel
uselhet; de rusa sig med drycker, hvilkas sötma gömmer
sinnlighetens glöd, de njuta med alla sinnen och alla nerver
en vällust, hvarom endast en afgrundsandes förpestade
inbillning kan skapa sig en aning. Och hvad deras
förtappade själar vidkommer, så lofvar dem lögnens konung,
att de efter döden skola få ro och fortsatta njutningar i
hans rike.
I denna väg fortfor samtalet en stund. Suenonius
var icke svarslös, ja, han hade oemotsägligt öfvertaget,
så länge Adolf ännu höll sig på renlärighetens område. För
att nedslå prästens skäl, måste han lämna detta och draga
skarpare vapen. Striden vardt allt hetare och bittrare;
Adolf afkastade alla varsamhetens tyglar, Suenonius alla
höflighetens, med hvilka han hitintills tillbakahållit
utbrotten af sin vrede och sin fasa öfver ynglingens kätterska
förvillelser; allt efter som den unge filosofen med djärfvare
logik bragte den fanatiske teologen i trångmål, dessmer
öfvergick denne från tankeutbyte till ursinniga utgjutelser
af sin sjudande galla och uppriktiga smärta. Länsmannen
grufvade sig, svettades och pustade; fru Suenonia, som
lyssnade vid dörren, darrade i alla lemmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
