- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
144

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Inkvisitorn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Det är icke farligt, käraste fru, försäkrade länsmannen
välvilligt; – bara en liten träta... en liten öfverilning
af den unge herrn... Betyder intet... alls intet.

Om fru Suenonia lugnades af länsmannens försäkran
är ovisst; hon återvände suckande till sina hushållsbestyr.

Men pastor Suenonius tillbragte den öfriga delen af
aftonen med att göra ett utkast till den redogörelse för
sin upptäcktsresa, hvilken han ämnade insända till domkapitlet
och teologiska fakulteten i Uppsala.

Följande söndag höll han inför den talrikt samlade
menigheten en predikan i samma ämne, förtalde hvad
han själf rönt om häxornas konster, utpekade Ingrid på
Tallmossen, Karin på Moen och två andra kvinnor vid
deras namn, varnade, hotade och straffade. Det var en
predikan, hvars råa vältalighet omöjligen skulle kunnat
öfverträffas. Kyrkan fylldes af predikantens röst, som
himlahvalfvet af åskans dån; hans ord, nedslående som
blixtar, ömsom uppskakade och förlamade.

Man kan föreställa sig hvilket intryck de måste göra
på människor, hvilkas sinnen redan voro sjuka, hvilkas
inbillningskraft redan länge vimlat af rysliga bilder,
hvilkas själar voro nedtryckta under en hemsk fasa. De sutto
bleka och darrande i sina bänkar, än stirrande på prästen,
än böjande hufvudet under ljungeldarne, som flammade
från predikstolen. Flere kvinnor och barn svimmade,
andra angrepos af krampryckningar. När predikan var
slut, och den sista psalmen skulle sjungas, kunde endast
spridda stämmor deltaga i sången.

Därefter, när folket var färdigt att lämna kyrkan,
steg Suenonius fram för altaret, upprepade, hvad han
förut sagt, att han ämnade öfverantvarda Satans tjänare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free