Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Två möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Men om hon vill göda mig, så är det icke för
din räkning; var du lika säker på det, Johanna!
– Den otäcka köksan! – Att hon icke skäms!... Hör
du, Petrus, om du menar allvar...
– Allvar, Johanna! Jag har i hela min lefnad aldrig
varit så allvarsam som nu.
– Nå, då vill jag taga mig åtta dagars betänketid,
för det passar sig icke att genast svara ja. Men jag säger
dig, Petrus, att om du låter köksan förleda dig med
sina matbitar, så gör du mig olycklig. Du borde också
skämmas, som är en sådan läckermun!
– Jag känner ingen annan läcker mun än din, sade
Petrus och stal en kyss.
– Fy, så får du icke göra, förrän vi kommit riktigt
öfverens, sade Johanna.
– Men innan jag går, skall du lofva mig att vara
mig trogen i lif och död och älska mig i nöd och lust. Vill
du det?
– Ja, det kan jag lofva, men mitt ja får du icke
förr än om åtta dagar. –
Efter de åtta dagarnes förlopp fick Petrus också
Johannas ja. Men de älskande hade sina skäl att icke utlysa
förlofningen. Det var en älsklingstanke hos Johannas matmor,
friherrinnan Skytte, att kusken och kammarjungfrun borde
förenas med det heliga äktenskapsbandet,
och hennes plan var så till vida halffärdig, som kusken
mer än gärna ingick därpå. Den andra hälften var det
värre att få färdig, ty så lydig och villig Johanna annars
var förblef hon i denna punkt döf för friherrinnans enträgna
föreställningar. Kusken, som anade att han i Petrus
fått en gynnad medtäflare, åsåg ynglingen med sneda blickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
