Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Lagman Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Min Gud! Goda fröken, hur är det fatt? frågade
Johanna, som ej väntat denna verkan af sina ord.
Maria sköt kammarjungfrun tillbaka, tryckte händerna
mot pannan och utbrast i gråt.
– Ack, trösta sig, fröken Maria! bad Johanna. – Jag
också är bekymrad för herr Adolfs själ, men ändå ...
Tyst, för all del! Jag hör lagmannens steg i nästa rum ...
Om han hör oss ...
Johannas fruktan sannades ögonblickligt, ty dörren
till rummet bredvid öppnades, och lagman Johan inträdde.
Han var klädd i en fotsid nattrock och tofflor och
bar ett ljus i handen.
Det stillasittande, hvartill gikten under större delen
af dagen nödgade honom, hade afhändt honom njutningen
af nattens hvila. Hans tankar voro därjämte så upptagna
af det svåra värf, som väntade honom i de förestående
häxerimålen, att han ej haft tålamod att sömnlös vända
sig på sitt läger: han hade stigit upp och vandrat en
lång stund fram och tillbaka genom sina rum, då hans
öra nåddes af snyftningar och hviskningar från brorsdotterns kammare.
Nu såg han sig omkring med forskande ögon och
frågade de öfverraskade flickorna:
– Hvad har händt? Hvarför gråter du, Maria? ...
Och hvarför är du här vid denna sena timma?
Den sista frågan var ställd till Johanna, som darrande
och förlägen stod inför sin stränge husbonde.
– Nådige herre, stammade hon, – fröken är icke frisk, och jag ...
– Och du, inföll lagmannen med stränghet, – har
denna natt sannat det rykte, som nått mitt öra. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
