Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Lagman Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Adolf vid frukostbordet fann familjen samlad,
märkte han genast, att en allmän misstämning var rådande. Hans
far var sluten och fåordig, friherrinnan tycktes hafva gråtit, Maria var blekare än vanligt och undvek skyggt sin kusins blickar.
En obestämd aning afhöll Adolf från att fråga om
orsaken. Vid bordet underrättade han lagmannen om sin
afsikt att efter middagen stiga till häst och rida till Stockholm. Lagmannen frågade:
– Hvilket ärende kallar dig dit?
– Min far vet, att tiden är inne att göra utbetalningen till vår köpman, och då jag dessutom stämt möte
med åtskilliga vänner, så låta sig dessa ärenden väl
förena.
– Jag ämnar själf om några dagar uppgöra med
köpmannen i Stockholm, sade lagmannen. – Jag vill,
att du i dag stannar hemma.
Mot lagmannens uttalade vilja fanns intet vad; det
kände Adolf af gammalt. Så snart han därför återvändt
till sitt rum, skref han ett bref till sin vän,
prästmannen i Stockholm, och meddelade honom allt, hvad han
personligen velat säga om Ingrid och Elin. Med detta bref
skyndade han till Rolf och bad honom framlämna det.
Den gamle Rolf var orolig och ångrade sitt gifna
löfte, men sade intet därom. Adolf träffade honom i
stallet, där han fodrade sina hästar och gjorde donen i
ordning för den stundande färden.
Äfven lagmannen satte sig efter frukosten till skrifbordet. Han
affärdade två bud till pastor Suenonius och
länsman Askelin, att de, så fort sig göra läte, skulle infinna sig på Signildsborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
