Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Lagman Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans följeslagar sågo sig nyfiket kring i rummet, och
gårdsfogden anmärkte:
– Det ser ut som om ni stökade till flyttning, Ingrid.
– Ja, för tusan, inföll länsmannen och hvälfde sina
utstående ögon, – jag osar brändt horn. Vi ha minsann kommit i grefvens tid. Hvart ämnar ni taga vägen,
Ingrid? Hm, ni har kanske osat brändt horn, ni också?
... Nå, har ni icke mål i munnen? Ni ser förbluffad ut.
Vårt besök faller sig kanske olägligt, men jag kan icke hjälpa’t. Jag kommer å tjänstens vägnar.
– Hvad vill ni oss? frågade Elin darrande.
– Jo, det vill jag säga dig, du lilla häxa, svarade
länsmannen; – vi kommo hit, för att taga en af er med
oss till nådige lagmannen; men nu, då jag märker, att
ni funderar på flyttning, fastän fardagen icke är inne, så
är det så godt att taga er båda två, först som sist. I
konungens och lagens namn häktar jag dig Ingrid och
din dotter. Hvar har du repstumparne, gårdsfogde?
– Jo, här äro de, svarade denne och räckte dem
till länsmannen.
Ingrid hade nu hämtat sig så mycket, att hon förmådde fråga:
– För hvilket brott äro vi anklagade, eftersom ni
vill gripa och binda oss?
– Hvad du ställer dig okunnig, leda trollpacka!
utbrast länsmannen. – Men då bödeln sätter tumskrufven på dig, får du nog bättre minne. Fram nu med händerna, så skall jag pryda dig med en armring så god
som någonsin gjorts af hampa! Se så, intet krus! Vi ha
brådtom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
