- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
207

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Lagman Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

söker bereda ny olja åt en slocknande lifslampa. Det fanns
i kammaren en säng, fylld med halm och med ett groft
lakan utbredt däröfver. Dit vacklade Ingrid, och det dröjde
få ögonblick, innan hon, med de blodiga, sargade armarne
korslagda öfver sitt bröst, slumrade in i en svalkande
dröm, som spred en bedräglig glädjeglans öfver hennes
ansikte. Hon drömde, att hennes son återvändt som en
mäktig furste, att han kommit för att rädda moder och
syster och öfver hafvets böljor föra dem till ett lyckligare
land.

Emellertid gick Elin med tämligen säkra steg sitt
ovissa öde till mötes. Hon blickade sig omkring i hopp
att få se Adolf, men ehuru detta hopp ej uppfylldes,
kände hon sig dock styrkt af den tanken, att han ej var
långt borta, och att således ett hjärta, som ville hennes
lycka, icke klappade fjärran.

Men när hon kom in i den stora förstugan, och
länsmannen förde henne upp för den breda stentrappa,
som ledde till andra våningen, kände hon sitt mod svikta.
Den vidsträckta vestibulen, på hvars pelare månskenet föll
från de höga fönstren, och i hvars hvalf hennes steg doft
genljödo, gjorde på henne ett dystert intryck; hennes själ
greps af aningar, att något förskräckligt väntade.

– Stanna, sade Askelin, sedan de inträdt i ett förmak, upplyst
af en taklampa; – jag kommer snart och
hämtar dig. Länsmannen gick in för att till lagman Johan
anmäla, att Ingrids dotter befann sig i rummet bredvid.

Elin satte sig på en stol vid dörren. Hon tryckte
handen mot hjärtat för att dämpa dess oroliga slag, och
när i detsamma en sidodörr till förmaket öppnades, spratt
hon till vid bullret och riktade en rädd blick på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free