- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
246

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Händelserna utveckla sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Agnes, sade han, i det han satte sig midt emot
henne, – du är icke lycklig i din förening med mig.
Jag vet det och kan ej rättfärdiga mig för de förebråelser
ditt hjärta tusen gånger måste riktat mot mig. Min
tillbakadragenhet, min köld och bitterhet hafva förorsakat dig
djupa lidanden. Tro mig, jag känner, huru stor den skuld
är, som ödet påbördat mig i mitt förhållande till dig ...

– O, Gustaf! utbrast Agnes med tårar i ögonen ...
ty hon greps djupt af denna plötsliga, oväntade
själfanklagelse. – Gustaf! Låt det vara nog! Du ångrar ... och
det förflutna är glömdt!

– Vänta, afbröt henne Drake, som icke beräknat
detta missförstånd af hans ord, – låt mig tala ut!

– Nej, nej, inföll Agnes, – det är nu min ordning
att vända mig med en bön till dig. Gustaf, förlåt, förlåt,
att jag ej kunnat vara hvad jag velat för dig! Förlåt,
att jag ej kunnat bevara din kärlek! Jag känner, att
kvinnans förnämsta dygd är tålamodet, att hennes lynne
ej får falla vid det första vindkastet, att hon bör gjuta
solsken i mannens själ, då han fördystras af motgångar i
lifvets strid. Men ack! min själ har varit svag, mitt
svårmod har nedtyngt dig, – jag har varit dig en börda, –
o, förlåt mig för detta!

Agnes fattade Drakes hand och förde den till sin
panna, men då han hastigt drog den tillbaka, såg hon
förvånad upp och mötte med rysning hans blick.

– Håll, sade Drake, – jag har ingenting att
förlåta, men mycket att förebrå mig. Men tror du väl, att
jag först i dag pröfvat mig själf och funnit detta? O, nej!
I långa år, under tusen sömnlösa nätter har jag anklagat
mig, såsom jag anklagar mig nu. Agnes, vi äro båda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free