Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Adolf Skytte i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skutenhjelm tände nu veden i den väldiga kaminen,
flyttade ett bord och tre länstolar i grannskapet af brasan,
framtog desslikes två rökpipor, af hvilka han bjöd sin
gäst den ena, och ropade med ett besynnerligt strupljud
på Kajsa.
Kajsa gaf sig god tid, innan hon hörsammade sin
herres rop. Slutligen visade sig en trindlagd, snyggt klädd
gumma, i hvars ansikte knarrighet, hjärtlighet och ärevördighet
voro på ett eget sätt blandade.
Sedan hon nigit för Adolf, vände hon sig till sin herre
med denna fråga:
– Nå, hvad vill han nu igen, herr antikvarius?
– Duka upp en kvällsvard för tre personer! befallde
Skutenhjelm, i det han tände sin pipa.
– För tre personer? utbrast gumman. – Gu’bevars,
hvad herr antikvariusen nu vill slå på stort! Men hvarifrån
vill antikvariusen ta den ene tallriken? Han vet ju,
att han bara har två!
– Tyst, Kajsa! Du står ju och förråder de djupaste
hemligheterna af min statshushållning.
– Ja, hela världen må gärna veta, huru antikvariusen
hushållar, för det är oförsvarligt. Köper han icke upp
för flere hundra daler gammalt onyttigt stenskräp och järnbitar
och sådant där, men tänk, en simpel lertallrik har
han icke råd att köpa.
– Tyst, säger jag! ... Och låna mig den tallrik,
som fattas!
– Nå, en tallrik kan han väl få låna af mig, men
huru skola vi göra med maten?
– Vi skola naturligtvis äta upp den: det är gifvet.
– Ja, men först ska’ jag väl skaffa den, kan jag tro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
