Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Adolf Skytte i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Läs högt! sade Stiernhielm.
– Hm, mum, mum, brummade Skutenhjelm, medan
han genomögnade papperslappen, hvarunder Adolf tyckte,
att hans långa näsa växte.
– Nåväl, inföll Stiernhielm, – hvilka märkliga upplysningar
inhämtar du af detta fynd?
– Hm, du är dig lik, Georg, mumlade Skutenhjelm
med en förlägen blick på Adolf och en hvass dito på
Stiernhielm, hvarvid denne utbrast i skratt.
Adolf började förstå, att Skutenhjelm var offer för
något skämt, och han fick genast bekräftelse därpå:
– Hör själf och döm, huru ovärdigt man handfarit
mig, sade Skutenhjelm. – På denna lapp står att läsa:
»Att denna koppar tillhört min saliga mors köksredskap
och jämte skärfvorna af ett lerfat blifvit nedgräfd
i min källare för att bereda herr antikvarien Skutenhjelm
tillfälle att skrifva en lärd afhandling, intygas
af Gabriel Turesson Oxenstjerna. Vittne: Georg
Stiernhielm.»
– Jag slog ju vad med dig, att jag skulle draga
dig vid näsan! sade Stiernhielm kiknande af skratt. – Vill
du kanske än en gång ingå på ett sådant vad?
Adolf kunde icke tillbakahålla ett utbrott af sin munterhet,
och Skutenhjelm själf glömde hastigt sin förargelse
och kastade sig på soffan under ett gällt skrattande ho,
ho, ho!
Därefter fattade han det oskyldiga kopparkärlet, öppnade
dörren och ämnade just slänga ut det i förstugan,
då Kajsa mötte honom med matbrickan.
– Hvad tar han sig nu till, antikvarius? utbrast
hon. – Bevars, vill han nu kasta bort den där hjälmen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
