Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Trolldomsmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ja, det är förskräckligt, sade skomakaren. – Men
också skall det vara en hjärtefröjd att se djäfvulens
handtlangerskor kastas på bålet. Hur är det, nämndeman?
Säger icke lagen, att de ska’ lefvande brännas?
– Nej, de ska’ först halshuggas och sedan å båle
brännas, svarade den tillfrågade, en fet gubbe, som red
på en liten lurfvig klippare.
– Det var skada, det, mumlade skomakaren; – det
är dock en tröst, att afgrundens svafvelsjöar vänta dem.
Adolf sporrade sin häst för att slippa höra fortsättningen
af detta samtal. Sedan han ridit förbi galgen, där
tvenne benrangel svängde för morgonvinden, och hunnit
upp för den hålväg, som var gräfd genom sandåsen, såg
han under sig en af barrskog på alla sidor omgifven dal,
i hvilken utbredde sig en ansenlig by.
Den största byggnaden i byn var tingshuset. En
folkmassa var redan samlad framför detta, och tonerna
af en psalm, uppstämd af tusen röster, ljödo högtidligt
de kommande till mötes.
Från den punkt, där Adolf nu befann sig, kunde
man öfverskåda hela dalen och de vägar, som från olika
håll förde dit. Alla vimlade af åkdon, ryttare och vandrare.
På en af dem sågs en afdelning soldater röra sig
mot den gemensamma föreningspunkten; ögat igenkände
dem på den lysande raden af deras i solskenet blixtrande
gevär.
Med den psalm, som nu tonade från dalen, afslöts
den gudstjänst, hvarmed tinget enligt lag och sedvana
hade öppnats. Adolf kom för sent att höra den af pastor
Suenonius under bar himmel hållna predikningen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
