- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
315

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Trolldomsmålet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Blåkulla och namngaf alla dem bland sina sockenboar
och andra bekanta, som hon ville hafva sett därstädes.

Detta antal omfattade icke blott samtliga de häktade
personerna, utan en mängd andra, som förut ej varit misstänkta för häxeri, och af hvilka åtskilliga voro bland åhörarne. Vid hvarje sådant namn gick ett sorl af öfverraskning genom salen, jämmerrop och lifliga genmälen
uppstämdes, och lagman Skytte måste gång efter annan
med slag af klubban bjuda tystnad.

Gamla Karin hade ett elakt och hämndlystet sinne.
En hvar, till hvilken hon af ett eller annat skäl bar agg ...
husmödrar, som vågat visa henne ohulpen från sin tröskel,
då hon kom att äska en allmosa ... barn, som lättsinnigt
skymfat henne ... alla anklagades af henne som medbrottsliga. Ingrid på Tallmossen, hvars läkekonst afhändt
den gamla kvacksalfverskan många kunder, uppgaf hon
vara afgrundsfurstens älsklingsfrilla och värdinna vid Blåkullafesterna; Elin åter förklarade hon vara formligt förmäld med – Beelzebubs son, en hitintills okänd furstlig
storhet, som sedermera kom att spela en stor roll uti de
vid häxerimålen i Dalarne anklagades berättelser.

Länsman Askelin, som i lifligt minne gömde hvarje
omständighet vid sitt och pastor Suenonius’ besök i Karins
stuga, bleknade märkbart, då gumman började uppräkna
de förmenta Blåkullagäster, hon skulle hafva igenkänt. Hans
fruktan var icke obefogad, ty sedan Karin angifvit alla de
öfriga, och då länsmannen just hoppades, att listan skulle
vara slutad, tillade hon med en skelande blick på honom:

– Jämmer och elände! Det finnes en till, som jag
många gånger sett i Blåkulla ... Ja Gud förlåte honom
och oss alla, han var där lika flitigt som vi andra, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free