- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
327

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Trolldomsmålet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en dödskalle. Efter att några ögonblick hafva lutat pannan mot skranket, upplyfte han sitt hufvud och började
uppläsa den ingångsbön, han valt till sin förestående straff- och förmaningspredikan. Hans röst, djupare och ihåligare
än vanligt, uppfyllde kapellet och återljöd från de mörka,
tomma läktarne. Det förekom åhörarne, som om osynliga
andeväsen där uppe upprepat hans ord.

Men med ens vardt hans röst osäker ... öfvergick i
ofattliga ljud och tystnade. Åhörarne åsågo honom med
förfäran. Han stod blek och stilla som en bildstod med
blicken oaflåtligt fäst på ett mörkt hörn af kapellet.

Sedan denna tystnad och orörlighet räckt några sekunder, hvarunder åhörarne ängsligt riktade sina ögon
mot samma hörn, fullt öfvertygade, att något öfver- eller
underjordiskt väsen skulle framträda ur dess mörker, utsträckte prästen häftigt sin ena arm och ropade med dundrande röst:

Vade retro, Satanas! Vik hädan, du orene
ande! Alla goda andar lofva Gud!

Men besvärjelsen tycktes icke hafva sin åsyftade verkan, ty Suenonius rusade ned från predikstolen, ilade till
det misstänkta stället och började här, lik en vansinnig,
svänga armarne, som om han måttat väldiga slag och stötar mot någon osynlig fiende. Hans ansikte var förvridet, håret fladdrade kring hans svettdrypande panna ... det var en spöklik, ohygglig syn.

Elin tryckte sig fastare intill sin mor. Ingrid såg
med stirrande blick det hemska uppträdet ... hon förde
handen till sin panna ... hon kände sitt hufvud svindla.

Suenonius’ ämbetsbroder trodde sig genast förstå, hvad
som var å färde. Det var ingenting ovanligt, att de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free