Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Trolldomsmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domstolen. Men satan hade med skam och nesa måst
rymma fältet för en dödlig människa; större var ej den
makt, hvarmed den var utrustad, som häxor och trollkarlar kallade sin mästare och gud; och likasom han måst
fly, så skulle ock deras hårdnackenhet vika ... ville den
ej för andliga vapen, för böner och föreställningar, måste
den för andra medel; deras kött skulle pinas och sargas till dess lögndjäfvulen farit dem ur kroppen och sanningens ande fått makt öfver deras tungor. De ägde nu att välja.
Detta var innehållet af pastorns tal. När det var
slutadt, steg han framför altaret och uppmanade de anklagade att framträda och aflägga en frivillig bekännelse.
Men i trots af pastorns hotelser fanns det ingen, som
hörsammade hans bud. Man svarade blott med suckar
och jämmer, frampressade af förfäran.
Den andre prästen gick omkring från den ena anklagade till den andra och förmanade dem i bevekande
ordalag att aflägga den äskade bekännelsen; de närvarande
vittnena förenade sig med honom, men deras föreställningar voro fruktlösa.
– Jag kan icke bekänna, jag är oskyldig, voro de enda svaren.
För inkvisitorerna återstod således endast att tillgripa
tortyren. De förmenta häxorna drefvos in i sakristian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
