- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
333

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Trolldomsmålet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

luktat allt för litet krutrök för att hedras med annat vedernamn än det, hvarmed han nu kallades.

Emellertid hade Adolf hunnit fram till kapellet. Han
band sin häst vid en af de gamla lindar, hvilkas kronor
susade öfver de åldrige grafstenarne, och ilade till dörren.
Det svaga ljusskimret genom fönstren hade öfvertygat honom, att han var på de rätta spåren. Han fann dörren
läst. I hopp att hitta en annan ingång gick han ett stycke
omkring kyrkan, då hans öra nåddes af människoröster
där inifrån ... af genomträngande klagoskrik. Han stod
nu utanför den utskjutande sidobyggnad, som var sakristian.
Han lyssnade ... han tyckte sig igenkänna Elins röst ...
och utom sig af tusen stormande känslor ilade han, då
han ej fann någon annan ingång, tillbaka till den dörr
han lämnat och frestade dess åldriga ekplankor med en
väldig spark. Dörren gaf efter ... än en stormlöpning
och det rostiga låset brast. Adolf störtade in i kapellet.
Han såg sig omkring med en vild, hastig blick ... kyrkan
var människotom, så långt som det svaga rödaktiga skenet
från de flämtande ljusen upplyste henne, men hvalfvet
genljöd af jämmerrop, som kommo från ett sidorum.
Adolf skyndade dit.

Det skulle vara svårt att skildra den öfverraskning,
som ynglingens oväntade uppenbarelse i den till tortyrkammare förvandlade sakristian åstadkom. Ingen af de
närvarande hade hört bullret af den instörtande dörren;
Adolf stod midt ibland inkvisitorerna, såsom om han uppstigit ur afgrunden – för åtminstone tvenne af offren,
såsom han nedkommit från himmelen. Han stod där med
handen på svärdfästet, med blicken flammande af dystra,
hotande lågor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free