Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Trolldomsmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underofficern, i det han gick fram till Adolf. – Släpp
den unge herrn, du fördömde bödel ... han är nu min fånge...
Adolf syntes ett ögonblick vilja, vapenlös som han
var, förnya sitt försök.
Men en blick på motståndarnes antal lät honom dock
i trots af hans öfverspända tillstånd inse, att detta skulle
varit galenskap.
– Väl, sade han till ryttarnes anförare, – jag är
er fånge ... mitt öde är uppfylldt ... det kunde ej ske
annorlunda ... För mig genast härifrån! Jag ger er
mitt hedersord att ej söka undkomma ... Men, fortfor han och såg sig omkring med dystra blickar, – jag hoppas, att I hafven fått nog af blod för i afton ... I hvarje fall ...
Han skyndade fram till den af bödeln uppresta ställningen, det under namnet korda bekanta tortyrredskapet, fattade i dess mellanbalk och kastade omkull det.
– Var lugn, sade underofficern, och fattade ynglingen i armen, – jag ansvarar för att det för i afton är slut med plågandet.
– Ni ansvarar därför ... godt ... Låt mig då genast komma härifrån ... För mig genast inför min far
eller hvarthän I ämnen ... Jag vill icke stanna här ett
ögonblick längre.
– Olycklige, började nu den andre prästmannen, som
hitintills sysselsatt sig med den medvetslöse Suenonius,
kring hvilken flere af de innevarande förenat sina omsorger; – olycklige, du har...
– Tig! afbröt honom Adolf. – Är uslingen död
eller ej, det bekymrar mig föga. Ert fördömda prat träffar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
