- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
392

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ett misslyckadt statsstreck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som Ingrids och Elins förflutna lefnad och deras
uppförande i fängelset, hade ej haft någon påföljd. Ingrids och
Elins förklaring, att de genom tortyr tvungits att
falskeligen bekänna sig skyldiga, hade lämnats utan afseende.
Mor och dotter voro, liksom de öfriga offren för
vidskepelsen, dömda förlustiga lifvet och skulle följande morgon
från slottshäktet utföras till afrättsplatsen för att lida
dödsstraffet.

Klockan är nära 8 på aftonen. Erik befinner sig i
sin bostad. Han har gjort allt hvad han förmått för att
rädda de olyckliga. Han hade begärt och erhållit
företräde hos grefvarne Per Brahe och Magnus De la Gardie,
han hade uppvaktat de fleste af Hofrättens medlemmar
– men allt förgäfves. Alla hade förklarat, att de ej
kunde hindra lagens gång, och åtskillige af de mer
fördomsfulle herrarne hade tillkännagifvit sin undran
däröfver att en prästman ville verka till förmån för
brottslingar, hvilkas skuld vore lika uppenbar som afgudisk och
ryslig.

Tiden är inne, då Erik skall gå till de bägge
fångarne. Han har beslutit att med dem dela de långa
förfärliga timmarne af deras sista natt, att följa dem till
afrättsplatsen och i deras sista ögonblick vara vid deras
sida. Den djupaste ångest uppfyller hans själ, helst han
anklagar sig själf att hafva medverkat till deras fördärf,
därigenom att han intalat dem att bekänna sig brottsliga.
Det är sant, att denna bekännelse i annat fall icke dess
mindre skulle afpressats dem genom tortyren, men detta
länder Erik till ingen lisa: han tänker ej ens därpå. Så
länge ännu något återstod att hoppas af rättvisans
skärskådande öga eller af människors miskundsamhet, hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free