Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ett misslyckadt statsstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ur slottsgrafven, från hvilken ett sakta, men tätt plaskande
af åror förrådde, att båtar voro i rörelse.
– Hvad ser ni på? sade en af karlarne, en högväxt,
i sammetsrock klädd ung man, som var ingen annan
än andre löjtnanten från Scylla; – gå ni förbi,
fromme prästman! Men om ni af nyfikenhet vill veta,
hvilka vi äro, så svaras, att vi tillhöra besättningen å
mynher Vanloos brigg Algernon Sidney, och att vi lura
på några skurkar, som rymt från vårt fartyg och, enligt
hvad vi tro oss veta, komma att passera den här vägen.
– I veten då måhända, hvar er herre, mynher Vanloo,
nu uppehåller sig, frågade Erik.
– Nej, svarade mannen i sammetsrocken, – för
ögonblicket vet jag sannerligen icke, hvar mynher täckes
hålla hus.
Erik hälsade, fortsatte sin väg och gick genom den
svagt upplysta porten, där den vaktgörande soldaten stod
i samtal med en af fångknektarne om morgondagens stora
högtidlighet, häxförbränningen.
Då han därefter, följd af en vaktkarl med nyckelknippan
i hand, inträdde i fängelsekorridoren, kände han
sig starkare än förut gripen af en ångestfull tvekan: han
tryckte handen hårdt mot sitt bröst, medan vaktkarlen
kringvred nyckeln i låset och öppnade den gnisslande
dörren.
Erik trädde in.
En lampa spred sitt matta sken i de bägge kvinnornas
sorgliga bostad. Ingrid låg på sin torftiga bädd; hon
hade slumrat en stund, och Elin satt vid hennes
hufvudgärd, lutande sin panna mot samma kudde, på hvilken
moderns hufvud hvilade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
