Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ett misslyckadt statsstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syster från sin bror, innan de fått omfamna hvarandra
och säga hvarandra sitt sista farväl ... Men de äro grymme,
skonslöse ... de skola ej höra denna bön ... Min mor,
vi måste fly: inga murar, inga portar skola hindra oss ...
– Fly? upprepade Ingrid och sjönk ner på en stol. – Barn,
du yrar ...
I detta ögonblick hördes från borggården ett doft
buller af rop och vapenskrammel. Det närmade sig.
– Om han återfinner dem och ej kan rädda dem ...
om han kommit för att se dem gå till en skymflig
död! O, det vore förfärligt ... Så tänkte Erik, och denna
tanke hade ett ögonblick förlamat hans tunga och fördröjt
hans beslut att genast söka Vanloo.
Hittills hade ingen af de innevarande fäst sin
uppmärksamhet vid det buller, som uppstått därute; men nu
skallade förvirrade rop allt närmare i korridoren, vapen
skramlade, dörrar öppnades på gnisslande hakar,
järnbommar föllo rasslande mot golfstenarne.
Det var en afdelning af Drakes manskap, som
inträngt i slottshäktet för att befria fångarne. Läsaren
känner, att detta ingick i Drakes plan; han ville härmed öka
förvirringen och leda uppmärksamheten från hufvudföretaget,
som han själf, i spetsen för en talrikare skara, ilat
att utföra.
Vaktkarlen hade, medan Erik befann sig hos de bägge
kvinnorna, lämnat nyckeln kvar i dörren till deras
fängelse.
Dörren slogs upp på vid gafvel. Vapnen glänste,
skepnader vimlade i det matta skenet från korridorens
taklampa.
– Ut, I nattens barn! Ut, för djäfvulen! I ären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
