Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ett misslyckadt statsstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryggande drabanterna, hade uppträdet förändrats. De
öfverrumplande voro öfverrumplade. Vanloo hade gifvit sina
män tecken att angripa. Med fällda pikar störtade de
fram från sitt bakhåll och kastade de öfverraskade
våldsverkarne hals öfver hufvud nedför trappan.
Utan att tänka på motstånd grepo desse till den
vildaste flykt, och innan deras anförares häpnande blick
hunnit uppfatta förhållandet, hade hans manskap,
kvarlämnande två eller tre döde, försvunnit, och han stod där
ensam, på alla sidor omringad af fiender.
– Sträck vapen, högförrädare! Ni är min fånge,
Gustaf Drake, ropade Vanloo och steg fram emot den
maskerade.
– Drake! mumlade Sparre förvånad. – Är det han?
Den maskerade, som ett ögonblick stått som
förstenad, förrådde nu med en åtbörd den öfverraskning, som
öfverväldigat honom.
Nu öppnades dörren till rådkammaren. De höge
herrarne hade, undrande öfver det ovanliga bullret, begifvit
sig ut att underrätta sig om orsaken. De stodo där nu,
stumma och förvånade vittnen till ett uppträde, hvars
sammanhang de ej kunde förklara, och som var ändadt, innan
öfverste Sparre hunnit göra sin djupa bugning och
därefter öppna munnen för att meddela dem det lilla, han
själf visste.
Den maskerade kastade en hastig blick omkring sig,
medan han räckte Vanloo sin värja.
– Ni misstager er måhända, sade han med en röst,
hvars klang vanställdes af masken, – jag är er fånge, men
... jag är kanske icke den ni förmenar. Ni är Vanloo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
