- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
426

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ett misslyckadt statsstreck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Du skall höra, hvad denne yngling gjort för oss,
sade Ingrid, – då vi meddela hvarandra våra öden. Men
i denna stund känner jag en glädje öfver det närvarande,
som gör, att jag knappt kan skåda tillbaka på den tid
jag genomlefvat. Jag glömmer allt, då jag ser dig, Arnold.
O, hvad du blifvit en ståtlig man! Sådan såg jag dig
stundom i mina drömmar, men oftast drömde jag dig som
en nyss uppblomstrad yngling ... sådan du var, då du
lämnade oss. Ack, fortfor Ingrid med barnslig glädje, i
det hon såg sig omkring rummmet, – hvad allt här är
präktigt! Om du ej är en furste, är du dock en mäktig
man, Arnold, och de tyckes mig, som om våra fäders
konungsliga glans återvändt omkring dig. Men nu skall
du mäla oss de öden, genom hvilka Gud fört dig till denna
lycka, och sedan vilja vi i vår ordning tala om vår lefnad.

– Kom, sade Vanloo, i det han fattade en
kandelaber, – jag vill föra er till det rum, som tillsvidare skall
vara Elins kabinett. Där vilja vi sammansluta vår lilla
krets och i minnet åter genomlefva det förflutna, förljufvadt
af vissheten om en lyckligare framtid. Var lugn, min Elin!
Det är min plikt att rädda den ädle ynglingen ... Herr
pastor, fortfor han hastigt, – hvar är den unge Skytte
inspärrad? Jag frågar detta, ty om det är i slottshäktet,
så torde denna aftons tilldragelser äfven sträckt sig till
hans fängelse, och vi böra i tid förvissa oss därom.

– Detta var just min afsikt, svarade Erik, – och
jag vill nu genast skynda dit.

– Gå, säg honom, hvad som händt hans vänner och
skyddslingar och framför till honom min hjärtliga hälsning,
min varma tacksägelse, min försäkran om trofast vänskap!
Och återvänd därefter för att dela vår glädje!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free