Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Besättningen känner mig redan under detta namn: hvarje
annat är öfverflödigt.
– Och nu, mina gossar, skola vi med fyllda bägare
hälsa den uppgående solen och dricka för uppfyllelsen af
våra förhoppningar ... Ruys, se till, att manskapet förplägas,
men vaka öfver skick och ordning! Så länge vi
äro under segel, tål jag inga utsväfningar.
Adolf Skytte hade, lutad mot stormasten, lyssnat till
detta tal. Han gick nu fram till Drake. Denne lade sin
hand på hans axel och sade:
– Följ mig! Jag står nu till er tjänst.
Adolf följde Drake till akterkajutan, där ett längre
samtal ägde rum dem emellan.
Andre löjtnanten, som var en ifrig musikus och bar
flöjten med sig antingen i rockfickan eller i bältet bredvid
pistolerna, höll, sedan han nedstörtat två eller tre bägare
vin, ett tal, hvari han i bombastiska ordalag prisade besättningen
för hennes raska uppförande under striden med
de förföljande båtarne, hvarefter han ur den kajuta, han
delade med Ruys, hämtade ett slags stränginstrument, på
hvilket han knäppte under afsjungande af följande sång:
Korsaren.
Seglen upp! Från världens vimmel,
Från en lumpen mänskoskara
Styr jag ut att frihet andas
På min salta ocean.
Fri som molnet på sin himmel
Vill kring stormfylld rymd jag fara
Hän mot land, som fjärran randas
På min stolta vädjoban.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
