Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansikte var nästan bortruttnadt, och några klädtrasor
betäckte dess uppsvällda lemmar.
– Hvem denne i lifvet varit är svårt att säga,
anmärkte andre löjtnanten. – Gossar, I skolen förskaffa
honom ro i hans oroliga graf. En säck, en kula, och
återigen i hafvet med kadavret! Af oss skola väl de fleste
vandra samma väg.
Löjtnantens befallning uppfyldes. De öfriga båtarne
återkommo, en efter annan, utan att kunna lämna någon
upplysning om Ruys. Besättningen skockade sig i små
grupper på däck och utbytte i hviskande ton sina tankar
om dessa händelser. Då och då ljöd genom mörkret
sorgliga skrän från nattfåglarne, som dvaldes i strandens och
de kringliggande skärens klyftor.
– Det börjar blåsa upp, sade andre löjtnanten till
Skytte; – jag förmodar, att Becker icke fördröjer sig i
land. Han torde snart vara här. Vill ni för en liten
omväxlings skull följa mig i land och invänta honom där
med slupen?
Adolf biföll.
Slupen roddes in i viken. Strax innan den uppnått
stranden, ljöd Drakes signalpipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
