Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det är en holländsk slaf, en inföding från Java,
yttrade Parker, – det ser jag på hans klyfvert.
– Stig upp, sade Drake på holländska språket. – Hvem
är du och hvarifrån kommer du?
Den tillfrågade reste sig upp, pekade med ett vildt
ögonkast på den förföljde kofferdifararen och svarade på
samma språk:
– Jag kommer från den där.
– Har du rymt?
– Nej, jag vardt i natt kastad öfver bord.
– Förklara dig!
– Herre, se min rygg, se mina skuldror och säg,
om jag ej hade skäl att göra hvad jag gjorde!
Javanesaren visade på de nakna delarna af sin kropp.
Hans rygg och skuldror voro betäckta af rysliga sår.
– Så hafva de misshandlat mig, fortfor han. – De
hudflängde mig och ingnedo sand i mina sår ...
– Och hvarför gjorde de detta? frågade Skytte häftigt.
– Herre, vredgas icke på mig! Jag var deras slaf
och gycklare. Då vinden var stilla, och de hvite, edra
likar, ej hade annat att göra än dricka sitt eldvatten och
röka i skuggan af seglet, då plägade jag dansa för dem
och förvrida mitt ansikte och slå trumma eller blåsa flöjt.
Och då voro de nöjda, skrattade åt mig och sparkade mig
endast stundom. De hade köpt mig, för att jag skulle
roa dem på det sättet; jag var deras slaf och har måst
följa dem länge. – Men jag hade en vän med mig, en
trogen vän, som påminde mig om den tid, då
människohandlaren icke hade fångat mig, utan då jag fri och
lycklig vandrade i min ös skogar, med min hustru och mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
