Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick af och an, varskodde rorgängaren och utkiken och
tog sig emellanåt en klunk ur ginflaskan, som för hans
räkning stod på nakterhuset. Detta föreföll honom i
längden något enformigt, och som han var en man som rönt
mycket och gärna berättade hvad han erfarit, kallade han
en af karlarne till sig och öppnade för denne såväl sin
språklåda som sin flaska. Snart var hela den sysslolösa
delen af vakten samlad kring honom för att få sin andel
af historierna och ginet. Ingen märkte härunder tvenne
skepnader, som stego upp från luckan på skandäcket och
försvunno i tacklingen.
En fjärdedels timme därefter, medan Parker fortfor
att berätta sina flibustierhistorier, syntes ännu fyra eller
fem karlar uppstiga från samma lucka och gå fram mot
bogen. De varseblefvos och Parker ropade, i det han,
åtföljd af de öfrige, närmade sig dem:
– Ohoj! Hvad står på!
– Det är holländarne, inföll en annan. – Hvad
ämnen I taga er till?
– Som ni ser, svarade lugnt en af dem, till hvilken
frågan var ställd, – vi hissa ned den här jullen.
– Hvad betyder det? utbrast Parker och drog en
pistol ur gördeln. – Det ser ut, som om ni skulle
fundera på något djäfvulstyg. Gå vackert tillbaka ned i
skansen, eller skall jag peppra er! Hör du? Fortfor han
och riktade pistolen mot den af de holländske matroserna,
som nedhissade jullen, – gå, eller jag ger dig ett nytt
stycke bly i din blyskalle!
– Bevars, svarade matrosen, – jag skall visst gå.
Vi menade intet ondt.
– Ja, hvad ni menade, så lär ni nog bli hudflängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
