Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vanloo inträdde, höjde han sitt hufvud, fäste ögat skarpt
på honom och sade:
– Jag väntade knappt, att ni skulle komma ...
Ja, jag trodde nästan, att ni skulle blygas att träda inför
mina ögon, men däruti har jag bedragit mig. Nå, dess
bättre. Låt nu höra, hvad ni har att säga! ... Men
dessförinnan en fråga: hvart ämnar ni föra mig?
– Jag återvänder till Stockholm för att
öfverantvarda er åt lagen, svarade Vanloo.
– Godt, det väntade jag och har ingen vidare fråga
att göra. Jag är nu idel öra, förvissad, att ni skall
förskona mig från alla slags salfvelsefulla deklamationer. Ni
är af samma ämne som jag: vi äro blott stöpte i olika
former. Ni går till ert mål med listens, förställningens,
förräderiets vapen, jag med den öppna kraftens ... Ah,
Vanloo! er blick krossar mig icke, ert hån skall ej förmå
att bringa mitt blod i svallning. Jag har dukat under
för mitt öde, och ni är blott dess usla verktyg.
Driffjädrarne till ert handlingssätt känner jag icke och vill
numera icke heller söka utransaka dem.
– Ni har, svarade Vanloo, – intet behof af att
ransaka därefter, ty de skäl, som skulle förmå mig eller
hvilken som helst att uppträda mot en människa, sådan
som ni, ligga i öppen dag. Ni har förklarat samhället
krig och är hvar mans fiende. Undra således icke
däröfver.
– Nej, nej, jag undrar icke ... Jag tänker i detta
ögonblick endast på de stunder, då ni som gäst vistades
under mitt tak.
– Mina tankar, genmälde Vanloo, – sammanträffa
där med edra. Jag är redo att gifva er en förklaring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
