Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och giftigt om ni framför er hade en annan än Gustaf
Drake ... Min fråga är denna, tillade Drake i en ton,
som han sökte göra lugn och likgiltig: – har ni i våra
alkemistiska studier bedragit mig?
– Nej.
– Rabbi Chisdai ben Israels tinktur innehåller
således den stora hemligheten?
– Rabbinen trodde det. Själf vet jag icke mer än
ni, och det är, att man af denna tinktur får guld.
– Min uppgift är löst, fortfor Vanloo, – och så
motbjudande hon förekom mig, fick jag dock mod att gripa
verket an, sedan jag i botten lärt känna er. Min afsky
för er person stegrades till hat, då jag i den olyckliga
Agnes’ ansikte upptäckte spåren af den grymma tortyr, ni
under långa år låtit henne undergå. Jag räddade henne
från hennes bödel och från den skymf, som snart skall
öfvergå hans namn ...
– Ni? utbrast Drake. – I sanning, här afhöljas
många mysterier. Väl, jag anar trådarne i denna.
– För hennes skull ville jag låta er dö
högförrädarens död och spara er sjöröfvarens, men en hämnande
Försyn tillstådde icke denna mildring i ert öde: ert slut
skall blifva lika skamligt, som er bana varit ...
– Jag har nu sagt er, hvad jag velat säga, tillade
Vanloo. – Ert öde är gifvet. Må ingen fåfäng
förhoppning om jordisk räddning vända edra tankar från det mål,
på hvilket de nu vid slutstenen af er bana borde riktas.
Med dessa ord lämnade Vanloo sin fånge. –
Mot aftonen lade Algernon Sidney och Scylla till vid
ett skär, där mellan klipporna en frisk ängsmatta utbredde
sig, omkransad af saftiga pilar. Här grofvos tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
