Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utgifvarens tillägg och anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emottager uppfyllelsen af sin själs oafvisliga fordringar. Förnuftet
är en gudomlig gåfva, men snusförnuftigheten är en gåfva af
Hin Onde.» – –
Flerestädes äro i tredje upplagan uteslutna de uti
äldre upplagorna förekommande historiska meddelanden
om häxföretelsernas uppkomst och natur samt hänvisningar
till historiska författare, hvilkas auktoritet författaren
åberopar för sina skildringar. Viktigast bland dessa
är följande, som inflickats i sextonde kapitlet:
»Men för de läsares räkning, hvilka, obekanta med den
tid som här är i fråga, icke desto mindre skulle anse denna
skildring öfverdrifven, torde följande berättelse från en samtidig
häxeriprocess i Tyskland vara på sin plats. Den bevisar
på ett slående sätt, att de handgripligaste bevis på anklagelsernas
falskhet icke voro tillräckliga att skydda mot domstolarnes
och folkets i själfva verket otroliga fanatism.
I Lindheimska landsdelen blefvo sex kvinnor angifna
att hafva ur kyrkogården uppgräft ett nyligen aflidet barn och
på dess kropp kokat en häxsoppa. De anklagade nekade. Men
sedan de åtskilliga gånger genomgått tortyren lyckades domarne
frampressa en bekännelse, och de sex kvinnorna dömdes till
döden. Mannen till en af dessa olyckliga bragte det slutligen
därhän, att barnets graf blef öppnad i närvaro af domarne,
ortens präster och några vittnen. Liket befanns helt och oförtärdt
i sin kista. Blefvo nu de anklagade frikända? Nej, domarne
ansågo det oförmultnade liket vara ett djäfvulens bländverk
och förklarade, att »emedan alla häxorna bekänt, så måste
deras bekännelse gälla mer än ögonskenet, och man måste
därför till den treenige Guds ära, som befallt att utrota trollkarlar
och häxor uppbränna dem»... och de blefvo brända[1].
Innan vi nu återgå till vår berättelse, torde det tillåtas
att tillägga några ord om den historiska kärna, kring hvilken
häxeriföreteelserna utbildade sig. En sådan kärna fanns: allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
