Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utgifvarens tillägg och anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djäfvulsdyrkare under iakttagande af största försiktighet sökte sprida sin
kult bland folket och företrädesvis vände sig till de oerfarna,
lätt lockade, och med rörlig fantasi begåfvade barnen, som
endast behöfde en gång erfara de rusande verkningarne af den
mystiska salfvan, för att bli troende proselyter. Om så varit,
finner man äfven en reel grund till den inbillning, som i de af
farsoten smittade nejderna uppfyllde alla föräldrars hjärtan med
fasa och dref tusentals barn att angifva andra eller anklaga
sig själfva för häxeri.
Men dessa hemliga kretsar måste varit både sällsynta
och fåtaliga. Massan af folket var offer för en farsot, som i
sin gång från trakt till trakt, i den häftighet och plötslighet,
hvarmed den på vissa punkter uppträdde för att sedan försvinna
och infinna sig på andra, liknade andra farsoter, samt
i de krampanfall och den djupa visionära form, hvaraf den
åtföljdes, synes visa släktskap med somnambulismen. Eget är
att predikosjukan i vår tid uppkom i samma landsdel (Västra
härad af Småland), där det första svenska häxbålet i sjuttonde
århundradet uppflammade. Af de torftiga handlingar, som äro
tillgängliga, rörande häxeriprocesserna i Sverige, finner man
ingenting, som antyder på tillvaron af hemliga häxförbund, men
däremot erfar man, att många af de anklagade tillhörde släkter,
som alltid varit af allmogen ansedda för att innehafva hemliga
kunskaper och stå i nära förhållande till onda makter. En
af de kvinnor, som drogos inför trolldomskommissionen i Dalarne,
förklarade, att hon blifvit uppfostrad i hemliga kunskaper
och, ehuru hon besökt kyrkan, »ment ingen annan gudsdyrkan
skulle vara» än den hemliga, hon lärt af sina föräldrar. Det
torde ej vara grundlöst att i dessa och dylika företeelser spåra
öfverlefvor af hedendomen, bevarade genom århundraden inom
vissa från forntidens präster och valor härstammande släkter.
Men det är tid att återgå från dessa allmänna betraktelser
till vår berättelse.»
Vidare äro uteslutna en del bredare beskrifningar
och mera ordrika känsloskildringar samt – ur sjätte
kapitlet – redogörelsen för Melusinasagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
