Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - I. Björnskytten Walther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— II —
gården, hade han troligen förutsett dessa
varmhjärtade hälsningar och ville mota dem i
grinden så:
»I tör nog kanske ha hört talas om mig som
en underlig grek, och något kan jag väl vara,
men då ni kunde möta mig med så gott
förtroende, så okänd jag var, så har jag också svurit i
sinnet, att ni ska bekomma sista öret om än
någon annan skulle sätta till’et. Rik är jag inte,
men har ändå råd att vara ärlig karl.»
Ovanpå detta lade köparen fram sin första
avbetalning före stadgad tid, och säljarn behövde
aldrig ångra, att han inlät sig med
björnskytten Walther. Också blev denne hans trofaste
och redbare vän för livet, en vänskap, som han
också överflyttade på berättaren härav under
mången förtrolig stund om upplevade tilldragelser.
Köparen flyttade med sitt husfolk till
hemmanet i As-backen och hade på det hela taget
god åbo-lycka där, men även sina givna
förtret-ligheter av grannar, som nog kunde vara gott folk
annars, men knappast hade förstånd att
vinnlägga sig om den dyrbara nabofriden. Skvallrets
och baktalets eviga fördömelse, vari spinnsidan
hade sin givna huvudlott, kunde tidtals förvandla
Västbygden till ett sannskyldigt pinorum för
fredligt folk.
En vinterdag gjorde far ett återbesök i
Väst-bygden från Säbrå-Näs, dit han avflyttat med
husfolket. Han skulle gå över träbron till den
ringlande Krusgrind-ån och hälsa på hos Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
