Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - IX. Å källaren Thule
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 88 —
det viset var det. Inte heller är jag väl precis
någon räkel och fräknig allra minst.»
»Vad är det jag nu får höra? Var Skalin
där och.hörde detta?» — Jägarn satt häpen liksom
för ett Herrans under.
»Ja, vad annars!» tyckte Skalin och Persson
på en gång.
»Si det har ingen underrättat mig om!»
framstötte jägarn harmset.
»Må det?» utbrast Skalin förvånad.
»Utan detta diktade jag upp efter fritt
gehör för att få skrämsel på’en och mjuka upp
skälmen, såsom det också gick till slut. Vad
skojarn där yttrade, hade jag förstås hört efter
Per Israelsson», upplyste björnskytten kallt.
Nu måste de andra dra på smilbandet och
skratta, men jägarn satt något allvarsam med
djup valk vid ögonbrynen och vände sig nu till
Persson med en skarp spets av förtrytelse i tonen:
»Det må jag då redeligen säga, att fanns det
ett verkligt vittne, så var det ju branog kalvigt
av er att inte underrätta mig om detta i ett så
kinkigt ärende.»
»Hm, jag tänkte nog på’et ett tag», började
Persson halvförläget, »men så fölls det mig
för...» Hår stannade Persson.
»Nå, vad fölls dig för?» ville jägarn veta.
»Ja, si då Walther ju är en sådan inmarig
konstnär...»
»Så behövde jag inte ens ett strå till hjälp
en gång», fullföljde jägarn. »Nånå, det gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
