Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - X. När det kom till drabbning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 100 —
frukta att hela kalaset skulle redas färdigt utan
deras välvilliga handräckning.
»Nej, ingen får gå dit nu!» tillsade Pelle
någon, sora utifrån ville intränga till den pågående
uppsmörjningen. »Ingen får gå dit
Grosshandlarn själv har sagt ifrån! D’är bara en fähund,
som får sitt ärliga stryk.»
Nu höll jägarn upp en handvändning, böjde
sig ned mot örat på den tuktade och halvviskade:
»Där hör du nu betyget av din egen dräng!»
»För Guds skull, släpp mig nu en gång,
människa!» bönföll Efraim kvidande.
»Han håller på att ta till bönboken nu»,
anmärkte en röst inom salsdörren, och så följde
skratt.
»Nej, ge den skojarn en ranson till!»
hojtade Pelle från bron.
»Där hör du, huru gott drängen din manar
för dig!» hånade tuktomästarn.
»Släpp mig nu en gång!» kved strykbocken.
»Du tar ju livet av mig...!»
»Nå, tänker du en gång till ställa försåt
för din medmänniska! Säg!»
»Nej, nej, men släpp mig då!»
»Vill du veta bättre hut en annan gång,
då du kommer in på en krog?»
»Ja, ja! Jag bar mig dumt åt . . .»
»Huru pass dumt? Som en åsna kanske?»
»Ja, ja, som tio, om du vill ...»
»Nej, mycket sämre än hundra!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
