Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - XIII. »Belsazars gästabud»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 140 —
dagtecknad för mer än sex månader tillbaka, men
skriven med förvånande färskt bläck. Dock
höres från den anklagade varken jäv eller annan
anmärkning; historien måste slutligen tagas för
god.
Hantlangarna tro nu fältet öppet att
från-ljuga medmänniskan frihet och ära. De ha hört
sin husbonde uppgiva ett kort men häftigt
nödrop under »banditens» besök å kontoret och de
ha sett chefen fruktansvärt uppskakad vid
reversens bevittnande. Och bäst av allt ha de värda
herrarna bägge två sett den blänkande
pistolkolven i »rövarens» högra rockficka, när han trädde
in och gick ut. På upprepade frågor och
föreställningar, om de ej mindes miste, var det högra
rockfickan och aldrig vidare. I andra rockfickan
höll han ju, som de väl mindes, vänstra handen
om något, som måste ha varit skaftet till en kniv.
Och detta mordvapen tycktes han vara beredd
att dra upp och stöta i hjärtat på den, som
muckade. »Banditens» hela uppträdande hade
sålunda ingivit vittnena all respekt. Vittnenas egen
hållning inför rätta var däremot allt annat än
respektingivande. Deras osäkra uppsyn och
instuderade morskhet gjorde, att dessa rysligheter
upptogos med sorl av tvivel inom rätten och bland
åhörarna.
Nästa vittne, förre handlanden Karlsson, vars
person ej heller väckte stort förtroende, hade
redan vid polisrannsakningen självmant trätt fram
och löst den mörka gåtan, varifrån »banditen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
