Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - XIV. »Törnqvisten har gjort konkurs»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 155 —
net också stiga fram till domarbordet och
samvetsgrant uppgiva deras fordringar enligt sin
avlagda konkursed. Han behövde ju inte neka
för någonting, ty denna ärlighet skulle nu icke
kosta någonting. Att uppge dessa skulder bleve
väl i det närmaste detsamma som att få dem med
ens avskrivna.
Ja, det var knappast troligt, att de små
»vännerna», om de hade sitt förstånd i behåll,
skulle bry sig om att ingå i konkursmassan, ty
detta kunde ju endast tillskynda dem nöjet att
bidraga till nådabarnets hovhållning för en
drygare tid. Han skulle kanske med beklagande
mottaga dem och gjuta ordets helande salva i
deras svidande sår, eller också kunde han
strunta i dem och hänvisa en var med hans två tomma
händer till konkursutredningen.
Hade sålunda Törnqvisten skött sig
»fiffigt», så kunde knappast ett sämre betyg ges åt
komplottens andre man, Efraim Pettersson.
Efter detta »Belsazars gästabud», där han
suttit i ärestol som den högt uppburne
hedersgästen, hade Efraim naturligtvis kommit sig
alldeles överdådigt i smöret hos den Törnqvistska
spinnsidan, att icke tala om hela kvinnostaten
inom det samhöriga lägret.
Serafime var nu för honom på allt vis. Hon
sades icke längre ägna den minsta tanke åt den
länge förkättrade bokhållarn från torpstugan,
»norrländing», som han ju för övrigt var. Nej,
nu var det inte längre någon vidare fråga om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
