Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äventyret. Vid Bomarsunds erövring - I. Ett ohörsamt släkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 164 —
skåda från ångarns däck på redden? Var detta
verkligen den gamla, ståterliga hemstaden? Allt
hade ju ränt ihop till en ynkedom utan ända,
snarlikt ett större fiskläge efter utländskt mått?
Det var just något att komma hem och hämnas
på — från vida världens väldiga storstäder! Den
ljusa ringen i Vickbom’ens brunögon hade blivit
så stor, hatet var en handvändning förbytt till
häpet och harmset medlidande. Åjo, han skulle
väl i land ändå och slänga dem i vrångstrupen,
vilken uselhet till stad detta var. Skulle illhåga
dem med London, Nyork, Hamburg, Antwerpen,
Liverpool och dylika platser, som han själv varit
på. När som då någon toge vid sig och begynte
skamskälla, så skulle han så visst grundklå
densamme som ett gull. Numera var Vickbom’en väl
muskelsatt, vig som en orm samt övad och
härdad i det vildare livets alla kraftmätningar,
konster, knep och kast.
När Napoleon Ansgarius kom i land med en
förberedande konjaksslör i nacken och tänkte
börja dessa åtgöranden, så möttes han av en ännu
värre besvikelse. Ingen levande hade minsta sans,
uppmärksamhet, tid eller öra för det skamskäll,
som han påbredde åt dem. Här var ju allting
vridet, bortkollrat, upp och nervant genom det
välsignade kriget där öster, kriget och en
okriste-ligt gemen skandal, som det fjällat av sig i denna
neutrala hamn. Det var så, att alla människor
skummade, rasade och skälvde.
En finsk rågskuta hade lyckligen tagit sig in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
