Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äventyret. Vid Bomarsunds erövring - I. Ett ohörsamt släkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 166 —
de den ene över den andre i en hög på golvet,
satte knät mot högen och begynte »knåda».
Under tiden småsjöng han med sin mullrande
brumbas:
»Så knådom vi småengelsmännen,
Såsom vi nu knåda och knåda.
Så knådom vi fler och fler,
Såsom vi nu knåda och knåda.
Så knådom vi här och där,
Såsom vi nu knåda och knåda.
Så knådom vi mer och mer,
Såsom vi nu knåda och knåda.»
De unga britterna visade sig dock vara ett
ganska .käckt manskap. I den mån de kommo
lös ur högen sökte de oförskräckt övermanna
jätten och befria kamraterna från »knådningen»,
men en på en stupade åter ned i högen för dessa
fruktansvärda nävar, som voro i stånd att bära
ett masttra i lilländan, medan samtidigt tolv man
behövdes för den större. Till sist insattes »de
knådade» också i häkte. Så hade kaparn, efter
brittisk sed mot niggrer, malajer och andra
»underordnade raser», hotat skjuta staden i brand,
kadetterna hade släppts lös och Sjöström’en ej så
långt ifrån supits ihjäl av tacksamma medborgare.
Flera dagar i sträck fick han lov att gå i ständigt
lull. Och Napoleon Ansgarius, som snart rycktes
med av känslolivet i denna småstadshåla, gav
sig ingen levande ro, förrän han fått tömma nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
