Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äventyret. Vid Bomarsunds erövring - III. En god läromästare, ett bra kalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 185 —
Då Jonke Fäldin skildes från vännerna i hamnen,
var han inte förutan något tårögd. Vickbom’en
började nu längta till Stockholm och så blev det
intet vidare äventyr efter kusten. För övrigt bjöd
det emot i hans hederliga vildhjärnsamvete att
göra den traktersamma skepparn någon vidare stor
avbräck. Han hade visst svurit något helt annat
vid hornfulingen själv men var väl icke skyldig
någon ordhållighet åt densamme, som han ej
trodde på heller. Nu njöt den vilda gasten vid tanken
på att han nu för en gång i sitt äventyrliga liv
seglade under en bonde med ett aldrig sinande förråd
av bondmat. Vickbom’en började finna sig rätt
väl ombord och i själva verket var han ju kapten
å skutan så mycket han ville. Han kunde gå fram
till Fäldin och under andra matrosens smygskratt
fråga:
»Hörnu kapten, befaller inte kapten att kapa
riggen nu lite’ grand ett tag?»
»Joo, det kan ni ta och göra det!» tyckte
Fäldin.
Varpå Napoleon Ansgarius gjorde någonting
helt annat, såsom att brassa ett segel eller reva
någon klut. Ibland utförde Vickbom’en sina bestyr
utan att efterfråga order. När då Jonke ville veta
vem som satte honom till detta, sade den andre
endast:
»Väl, kapten, nog vet kapten, att detta är vad
förste styrman har att göra utan kommando. Och
den, som vet sina åligganden, det råkar vara
Napoleon Ansgarius Vickbom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
