Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äventyret. Vid Bomarsunds erövring - VI. I sus och dus vid Bomarsund. Ännu märkligare besök ombord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 211 —
seglare tillsmuggla, mottogs med öppna armar
mot grov betalning. Här var det goda förtjänster
på allt sätt och enda bekymret var, att kalaset
omöjligen kunde bära sig huru länge som helst.
På dansbanan i det fria återsåg Vickbom’en
till slut sin fästmöjänta, men i armarna på en
officer. Då han närmade sig och nickade som bekant,
visade hon endast ett par hånfulla ögon och
spottade för sig. Jaja, så där brukade kvinnfolken
vara, så snart de hade fått tag i ett aldrig så litet
ynkeligt strå att dra på. Napoleon Ansgarius
kände nog till dem för väl och tog efter vanan
ingenting viel sig synnerligen djupt.
Var gång skeppare och styrman återkommo
på morgonsidan, måste bägge erkänna, att de haft
övermåttan roligt hos de godhjärtade och
tokroliga slarvarna. Sist insomnade bägge så gott vid
det fortsatta fcstsorlet. Ryssarna fingo aldrig
kväll förrän långt frampå ljusa förmiddagen. De
levde som var dag vore den sista — d. v. s.
officerarna gjorde så. De i eländiga, osunt stinkande
logementen inpackade soldaterna, som fingo svälta
i allt överflöd på livsmedel, hade däremot inga
festdagar vid Bomarsund.
Ibland smögo sig de två gästernas tankar
sökande till den fängelsekula, varifrån man kanske
redan fört den dömde stackarn till döden. Ibland
sågo de i klara syner något, som grinade bakom
allt detta sus och dus. Men det kostade vara
samvete för ryssarna. De voro invigda åt
undergången och man kunde endast hjälpa dem att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
