Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äventyret. Vid Bomarsunds erövring - XII. En ovälkommen besökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 254 —
vid den feberyrsel, som hade kommit över
spinnsidan. Nu hade hin farit i svinahjorden riktigt med
hull och hår. Det var nog så vanligt, »det hörde
till modet» här inom halvylle-societeten, att »de
unga damerna» skulle påkostas en dyr vistelse i
Paris — »en extravagant sejour», hette det på
cirkus-språket deras. Och därvid kunde man icke
ens tillämpa ordspråket om gåsen, som for till
Rom. Voro de unga hoppetossorna obildade,
vanvårdade, anspråksfulla och osnutna när det bar i
väg, så voro de vanligen en rent anskrämmelig
styggelse för Gud och människor, när de
återkommo. Nu skulle de fjollorna givetvis ej ge sig
förrän Serafime komme med i detta flytthönsens
allmänna sträcktåg till stränderna av Seine. Det
komme att kosta pengar, mycket pengar och fader
Törnqvist kände nog vad vånda det haft med sig
att skrapa ihop en förmögenhet med två tomma
händer från början. Iians egen dyra själ satt nu
intecknad hos denna världens furste på den
kuppen, om man skulle hålla sig till den rena
evangeliska läran. Och själv en skojare hade han allt
från början anat en yrkesbroder i den håle, släte
och finslickade Flambard. Lagom förtjust över
detta påhitt vände han sig surmulen från allt till
Fäldin:
»Jaså, tror sig Fäldin om att gå ända till
Paris, en så stor stad?»
»Sja, stor eller liten, det går väl ut för ett»,
avbräckte Jonke. Nu tog Napoleon Ansgarius
ordet, knuffande åt skeppskamraten Larslund:
S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
