Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äventyret. Vid Bomarsunds erövring - XII. En ovälkommen besökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 257 —
»Vilka di?» utstötte fadern vasst.
»Joho!» — nu hade Sera återfått fläkten igen,
och bjäbbade under vippningar: »De’ var Vira
Bolund, och si hon har varit i Paris.»
»Jamen vet du inte vad en dämon är heller?»
»Nee», drog Serafime långsamt. »Vet du då,
Lisen ?»
»Nee», drog även Lisen, men fortsatte
hurtigt: »Si jag hörde också, när di sa’, att konsuln
var så demoniskt söt, så de’ måtte vara något
finfint i alla fall.»
»Jo, ni ha lärdomen efter påkostningen, vill
jag lova! Dämon, si de’ ä’ då alldeles precis
detsamma, som när di drar till och säger djävul.»
»Nee då, pappa, si de’ kan de’ inte vara.
Huru kunde di säga så där då?» gensade
Serafime, och Lisen höll med henne.
»Vänta, så få ni väl svart på vitt, efter jag
har boken framme. Vänta lite grand, näspärlor!
— Joho, si här, tag nu och läs bara.»
Serafime såg på det utpekade och utbrast
triumferande:
»Nehej, si pappa har allt orätt ändå. Här
slår det: Dämon, ond ande. Jaha, det var annat,
de’!»
»Vet du inte heller vad en ond ande är,
jänta?»
»Ja, man får ju ond ande, om man inte tar
åderkålång i mun!» trodde Serafime.
Här måste alla åhörarna, utom far och mor,
tillåta sig ett stilla skratt.
O, Högberg, Fribytare. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
