Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Kaparfejden - VIII. Ett kinkigt ögonblick. — Visitation av en brittisk örlogsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 342 —
så att ingen av dess folk skulle slippa ut eller
ens få en aning om vad som stod på. Därpå
kallade han skepparn och alle man på fördäcket.
Så stack Pontus sina nävar i byxfickorna och höll
ett litet tal:
»Som ni se, gossar, går jag under engelsk
flagga och har kapat en skuta, som skulle
smuggla salt åt ryska sidan, i strid med engelska
blockadförklaringen. Ni vet ännu inte vem jag är: Jag
är kaparen Efraim Pettersson och kan styrka
detta med innehavande kaparbrev. Komma vi nu
den där örlogsmannen lyckligt förbi, så få vi oss
ett präktigt kalas vid framkomsten till Vasa. Han
är engelsman, för samma flagg som vi och det
bör väl gå någon väg — eller vad tro ni, karlar ?
Ä’ ni me’ om detta?»
»Ja vi lägger oss inte det minsta i det andra,
för vi ha inte mönstrat som kapare», förklarade
skeppare och besättning med en mun.
En timme senare prejades briggen an genom
ett löst skott från örlogsmannen. Det var en
mindre fregatt. Man måste göra ett par lovar,
dreja bi och reva segel. En roddslup utsattes
och kom flygande över vågorna med en långlagd,
mager och brokig officer i aktera.
Snart var han ombord över fallrepet, och
Gäcken gick honom till mötes med sitt kaparbrev.
Officern läste, nickade och utstötte sitt
en-staviga: »Oh!»
»Swedishman!» upplyste Gäcken och pekade
på sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
