Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Till underjorden - I. Vid dalporten till Dödsriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Vid dalporten till Dödsriket.
Rendrivande nomadpatriarken Sjul
Andersson hade en dag mot november månad 1859 kommit
upp till en hög översikt.
Han stod där torr och vittrad, som en gammal
stubbe, mångrynkigt brungarvad som vanvårdat
sämsk. Med skuggande handbåge mot
höstdagens bjärta solstråle, som illgrinade ur en remna i
de jagande blymolnens massor över yttersta
bergkammen i sydöster, spanade gamle lappen över den
blandade gran- och björkskogen i vida rymder hän
för att uppfånga någon skymt av höstvistet med
jordkåtorna, stabburen och stolplidret. Sjul hade
nu vid höstflyttningen kommit ned från det
egentliga lågfjällslandet, där vres-björken ensam råder,
och med renhjorden dykt ned i gränsområdet mot
barrskogen. Här till en början mötte den med
pi-riga granrakar, likt drunknande utposter i
fjällbjörkshavets sista dyningar, armt kvistfattiga
rakar, till hälften uppätna av »skägglavar», som
denna årstid betades av renarna där väster under
getning av husfolket och hundarnas heta skall i
avlägset gny.
Höstligt kulen, ödslig och tröstlöst vild var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
