Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Bågen i skyn.“ Uppmuntringar till Guds folk - 7. Den oföränderlige wännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIT- DTZIIFØE «s-:;«;s..—-.—-:—« T· «
–——.-»—.-.-TH«:;:: »—-
i
s
s,
t
: J«
Z- «
cl «
l «
Iz , i
l, « —
. xx
.-
t
s
I st
t
. s
tn) «B a g e n i sky n.«
sorger; deras hjertan hafrva blifwit förenade genom
samma helgade minnen alltifrån liswctg tidiga morgon.
Men skiljsmessans stund kommer slutligen. Fåg-
la.ne måste lemna söräldra-nästet och försöka sina win-
gar utom hemmets dal. Lifwets kallelse tilltverksamhct
och strid är bestämd. Den gamla härden i hemmet
är sönderbruten som ett astacktadt fartyg; och de som
förut alla utgjorde detta hem, de beströ nn, likt far-
tygets plankor, långt från hwarandra, werldshwimlets
wida haf. «Brödrakärleken skall dock alltid brinna lika
warm«, hade man lofwat och trott; men olika om-
ständigheter åtskilja somliga; olyckliga missförstånd åt-
skilja andra; döden bryter till slut hwarje länk i kedjan.
Men det finnes En, hwars wänskap och kärlek
omständigheterna ej kunna förändra, afståndet ej kan
förswaga och döden ej förstöra. Den trognaste af wåra
jordiska slägtingar och wänner måste säga till oß, med
hänsyn till denne wår «förstsödde broder«, såsom Boas
sade till Ruth: "Det är sannt, att jag är arfwingen;
men en annan är närmare än jag« (Ruth Z: t:3).
Han är wår broder, ja, ännu mer- tvår Frälsare, tvår
wän och wårt stöd, tvår del, wår läkare och herde;
allt förenadt! O, huru lyckliga de, hwilka, äfwen när
alla de förr så kära banden brustit, känna Honom och
kunna förlita sig på Honom, hwars trohet är obe-
stridlig och som sagt: "Jag skall icke öfwergiswa eller
lemna dig« (Ebr. 13: 5). Lyckliga de, hwilka, när
alla de gamla ankarfäftena brista, hafwa en säker
ankargrund, som ej kan rubbas. «Jag skall nn lägga
mig att sofwa«, sade en gammal bepröfwad christen
på sin dödsbädd, «jag skall nu insomna i frid, ty
jag hwilar på ewighetsklippan!«
-— ——.- »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
