Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger på wägen. Af L. S. - Petrus Contemplator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrus Contemplator. 97
J ewighet besedd, till slut ej trötta?
Ja, milde Gud, förlåt min djerswa tankel
Skall icke själen ledsna wid din himmel,
Likt Israel wid öknens ljufwa mannas« —
Så grubblar Petrus, medan han går fram
J mörka, susande plataners skugga;
Så grubblar han, fast ljusa palmer hwifta
Fridshelsningar hans tjusta blick till mötes.
Re’n will han wända om till klostrets hem
Dä, från ett okändt träd, betäckt af blommor,
Ljust underbara toner nå hans öra.
« Ej angenämare i drömmen klingar
Förr hörda melodiers ljufwa minne,
Ej klarare för tankans öra ljuder
Den sång, som stjernorna kring solen sjunga;
Ej rikare för hjertats aning tona
De hymner helgonen för Lammet spela.
Det war en näktergal från paradiset,
Som så för Petrus Contemplator sjöng,
Och Petrus fattade den sångens mening.
Först andades en klagan i hans toner,
En målning utaf lifwets djupa trängtan
Till högre lif, till tif i frid och tjus;
Så ljödo snabba, djupa, stolta toner
Likt dem som gå ur engelens basun,
Då han ur graswens natt uppwäcker werlden;
Och dessa, wexlande till segerljud,
J milda glädjetoner löstes opp,
Och i hwartenda klang en engels stämmas
Ett has as wälljud omslöt Petri ande,
Till morgonrodna’ns hem han fördes hän-
Han hörde suset as den engels wingar,
Som nalkas utur ewighetens fjerran
Att kalla werlden till uppståndelsen. —-
«Haf tack, Gads fågel«, sade han omsider-
«H·as tusen tack, jag måste wända hem;
«Till dig i morgon will jag komma åter«.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
