Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sammanhanget mellan syndaförlåtelsen och kärleken. Af J. F. H—g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syndaförlätelsen och kärleken. 107
förlåtelsen, kan man swårligen tillämpa denna sanning
i enskilda fall, med mindre förståndsögonen blifwitupp-
lysta af Gads Ande. Så föga förstod Simon sig i
förstone på synderskans kärleksbewisning mot Jesus,
att han kallar det «handtera«, som Jesus sedermera
kallar att älska. Här erinras wi om Johannis märk-
liga ord: «fördenskull känner intet werlden eder, ty
hon känner intet Fadren« (1 Joh. Z: 1). Werlden
fan icke och får aldrig, så länge hon är werld, se ett
Guds barn, emedan hennes öga är argt. Men än-
skönt werlden icke, förrän Herren i någon mån sått
böja hennes hjerta, är i stånd att urskilja de christnas
kärlek, och således icke af deras kärlek kan sluta till,
att de undfått förlåtelse, så kan hon dock af kärleks-
löshet sluta till motsatsen eller saknaden af förlåtelsen.
Det onda kan hon lättare se, än det goda. Men äfwen
då werlden ser det goda hos Gnds barn, låter hon
icke den allmänna lagen här gälla, att sådan frukten
är, sådant är trädet. Hivem har gjort flera goda ger-
ningar, än Herren Christus gjorde, och likwäl huru
få erkände Honom för att wara den, Han war? Jcke
desto mindre är kärleken ett bewis på förlåtelsen för
dem, som wilja se; och för dem, som nu tillycka sina
ögon derför, skall det på den stora uppenbarelsens dag
blifwa klart, att kärleken är ett oswikeltgt wittnesbörd
om syndaförlåtelse och barnastap hos Gud.
Z. Syndaförlåtelsen är alltid fullkomlig,
men kärleken har grader och tillwäxer. Den
enes skuld kan wara större, än den andres; men för-
låtelsen såwäl för den större, som mindre skulden är
fullkomlig; ty Gud förlåter alla synderna. Jemföra
wi Simon och synderskan, så war wisserligen den sed-
nares skuld i menniskors ögon större, men inför Gud
war Fariseen större syndare; ty det högmod, som me-
nar, att nåd och förlåtelse icke behöfwas, är för Gud
den största synden. Den olika skulden i liknelsen be-
tyder ej mängden af yttre synder, utan den olika styr-
kan i känslan af siulden. Jesus behandlar Simon
efter hans uppfattningsförmåga. Synderskan fick icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
