Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Onaturlig törst. Ett bidrag till emigrationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1».« ».»
Ouaturlig törst. 115
Huru sorgligt är det då icke att se, huru denna
onaturliga drift allt mer och mer gör sig gällande hos
det wäsende, som skapades efter Guds belätet J pa-
radiset fauns ingen motfwarighet dertill. Wi kunna
tänka os; de första menniskorna hemtaude sin dryck ur
källan och törstande efter trädens saftiga frukter; men
icke kunna wi tänka osz Adam lutande sig ued öfwer-
stoden för att från deß botten hemta guld, ej heller
Eda med giriga blickar åfeende hans winning. Det
är widrigt, det är onaturligt! Wi wänja os; blott
så småningom wid föreställningen af en efter guld
törstande menniska, och äfwen dä, när wi hålla guld-
klimpen i wår hand, och de föremål, de fördelar den
kunna förskaffa os3, speglar sig i den, tänka wi ännu
med ömkan på den arma guldfiskar-en och guldwaskaren.
Emellertid, så onaturlig den är, denna törst, så
allmän är den likwäl. För att förklara den, måste wi
begifwa osz in på ett tredje område, på hans, som
"makt hafwer i wädret« (Eph. 2: 2), som låter
förtrollningens wind drifwa otaliga själar hän att
söka skatter och guld, dessa starka band, med hwilka
denna «werldens gud«, som också kallas «rikedomens
gud«, ännu alltjemt sörer otrons barn " fångna efter sin
wilja«. Som stoftet med luftdraget, så föras de hän mot
guldlandets kust, och förskingras som agnar för wädret.
Men om numera icke alla de emigrantskepp, som
styra mot westernsäro lastade med idel guldgräfware,
så är det dock till allra största delen med sådana, som
trakta efter winst, efter medel att leswa mera stort,
på ett de sinnliga lustarna mera tillfredsställande sätt,
än i det moderland, der de hade blott och bart sin
«berguing«. Hwad detta ord innebär, det besinna de
icke, ännu mindre betydelsen af den apostoläska upp:
maningen: «Då wi hafwa kläder och föda, sa
låt oss dermed nöja« (1 Tim. 6: 8).-
Änuu sörunderligare synes det wara, ett de, för
hwilka fosterjorden bär rikligen as sina skatter, som der
woro hwad man kallar «lyckligt lottade«»andock —-
jagade af förespeglingen om ännu större fördelar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
