Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Onaturlig törst. Ett bidrag till emigrationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lixtt bidrag till emigrationens historia. 110
hjerta. Herren öfwergaf ingen af dem — icke heller
skall Han öfwergifwa mig.«
Ensam, utan allt menskligt stöd, måste denna ar-
ma qwinna efter 6 weckors karantän med sina troenne
qwarlesrvande barn begifwa sig 200 mil inåt landet,
der den förment rike fadren befanns wara —- inhyses-
man, icke ens i tillfälle att lemna en enda natts her-
berge åt sin sonhustru och sina barnbarn. Barmher-
tiga menniskor i grannskapet åtogo sig detta kärlekswerk,
af dem herbergerades hon och hennes barn; men blott
fem dagar efter ankomsten insjuknade hon i den klimat-
feber, som årligen skördar så många offer bland de ut-
wandrande skarorna. Under tiden wårdades hon ömt
och besöktes af många Jesu männer, bland dessa af
pastor H., som sedan skrifwit till de sörjande bröderna
i hemlandet och wittnat, som följer:
«Under sin resa med des3 mångahanda pröfningar
hade Maria N. icke allenast fått lida och försaka, utan
äfter lära mer och mer undergifwenhet för Guds hel.
wilja. Wid mitt första besök wid hennes sjuksäng,
tyckte jag mig märka att nådesolen icke lyste klart för
henne, dock undföll henne icke någon klagan. Sedan
hon hört sig föreläsas Ef. 53 och undfått Herrans hel.
nattward, uppklarnade hennes ansigte och hennes hela
toäsende lifwades märkbart. Hon sade sig wara fullt
nöjd med hwadhelst Herren öfwer henne beslutade, och
under hennes återstående sjukdomstid hördes hon ofta
utbrista: "O, hwilken salighet, hwilken stor salighet!«
Ester 20 dagars sjukdom insomnade hon stilla och frid-
fullt i Herranom, och de sista ord som gingo från
hennes läppar woro dessa: «Huru kostlig är ej en enda
droppa af Jesu kärlek!« -
«De efterlefwande barnen, twenne siickor,upptogos
som fosterbarn i en christlig familj, der de sedan wär-
dats med omsorg, och fortfarande wistas. Att de him-
melsfrön, som den troende modren under lidande, tårar
och bön tidigt nedlade i deras hjertan, der skola slå
rot, wexa och bära frukt i wälsignelse, det wåga wi
hoppas på grund af Hans löfte, som är trosas ."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
