Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckningar: III. Hieronymus Savonarola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 Lefnadsteekninaar.
Såsom man lätt kan föreställa sig, hade en ofant-
lig massa menniskor infunnit sig för att ase detta
under. På flera af de omgifwande husen hade rnan
aflyftat takteglen, för att der bereda sittplatser för
åskådare; och redan från första morgongryningen sam-
lades på platsen nyfikna skaror. Allehanda försigtig-
hetsmått måste tagas, och till förekommande af tvåld
och oordning uppställdes femhundra man soldater om-
kring platsen. J des; midt roar upprest ett stort bål
af ekplankor, mellan hwilka man lagt torrt ris och
stickor samt något krut. J deß midt war en smal
gångsttg lemnad öppen, på hwilken de båda munkarne
skulle gå. Wid middagstiden anlände de twå munk-
ordnarna från motsatta sidor, dominikanerna i proces-
sion med kors och facklor, till sist Dominieo i presterltg
ornat och Savonarola med sakramentet. Alla wän-
tade, att högtidligheten nu skulle börja. Men då upp-
höjde fransiskanerna sin röst och förklarade, att Domi-
nico ej finge gå i elden med sin presterliga kåpa på
sig, ty den kunde innehålla några skyddande trollmedel.
En lång stund stodo de disputerande midt emot hwar-
andra. Slutligen utbytte Dominico sin kåpa mot en
af brödernas. Men då började fransiskanerna en ny
strid; de begärde, att Dominico skulle utan krueifix gå
i elden. Savonarola gaf äfwen härnti efter, men be-
gärde att han åtminstone skulle få hafwa hostian, det
wälsignade brödet, med i elden. Men äfwen detta
wägrade fransiskanerna bestämdt. Häri wille dock ej
Savonarola gifwa efter. —- Man tänke sig nu folkmas-
fans förbittring! Tufenden hade tidigt på morgonen
kommit fastande dit och nu i många timmar hwarje
ögonblick wäntat att få fe ett underwerk, som alltjemt
uppskjöts. —- Så fingo de förgäfwes wänta ända till
aftonen, då ett störtregn kom, som släckte eldarna. Rå-
det bestämde nu, att då partierna ej kunde blifwa
eniga, skulle hwar och en gå hem till sitt. Då detta
utslag kungjordes för allmänheten, kände folkets raseri
inga gränser, och naturligen riktades deras bitterhet
emot den som as många ansågs för orsaken till alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
